Vi vaknade upp med blandade känslor.. Jag var sjukt förväntansfull över hur de 3 milen skulle gå. Eftersom vi aldrig åkt 3 mil i ett kör så skulle det bli spännande att se hur vi skulle orka.
Det blev den sk. "skidåkarfrukosten á la Kim" och extra mycket vätska :) Jag måste erkänna att jag började bli riktigt nervös! Snön öste ner utanför fönstret och det var riktigt tråkigt grått väder! Jag som hade önskat sol och -5..
Manager Emma hämtade upp oss ca. 2 h före start och vi tog team-bussen upp till Oxberg.
I bilen upp pratade vi typ bara om vad vi skulle göra på kvällen sen när vi åkt klart haha! Det var ingen som ens nämnde att vi faktiskt skulle ta oss igenom 3 mil först! Vi förberede oss psykiskt genom att skrika till bra musik och flumma.
Vi kom såklart upp tidigt så vi satt kvar i bilen en stund och slappade. När det sedan var dags att gå mot starten kunde man inte annat än skratta när vi insåg att vi knappt visste hur man skulle sätta på sig vätskebältet.. En annan sak som var väldigt skrattretande var att vi både har riktigt bra utrustningar men inte kan åka skidor :P herregud!
Emma var gullig och följde med oss för att sedan ta med sig våra kläder tillbaka till Mora.
Nu började allvaret:
Precis när vi anländer till vårt startled ser vi på den stora tv-skärmen att Susanne Nyström precis vinner Tjejvasan!! grymt! Då blev man taggad :)
Så vi ställde oss i vårt led, led 10. Måste säga att uppvärmningen inte var den bästa.. två gubbar som halvhjärtat gjorde aerobic steg i otakt.. NÄSTA ÅR STÅR JAG OCH KIM DÄR!
När vi sedan skulle på med skidorna kom paniken. Jag hade två stora iskulor under pjäxorna!! I högtalaren sa dom "40 sek till start..." Jag fick panik! Kim hackade is med staven under mina pjäxor men det hjälpte inte! Jag rev med naglarna utan resultat. Tillslut insåg vi att det var ledet före oss som skulle starta! TUR. Annars hade jag fått starta ensam, vilken skräckupplevelse.
Här började alltså loppet. Den första milen kändes det som att man bromsade sig själv. Fick lov att ploga i nedförsbackar eftersom alla framför gjorde det. Vi köade oss igenom i stortsett hela loppet. I början var det rätt kul att man var så många men efter några minuter uppstod en rejäl irritation på alla som vägrade flytta på sig och envisades med att ligga och köra i det vänstra spåret.
Hur som helst så tyckte jag att det var superkul! Och jag blev positivt förvånad över hur pigg jag kände mig genom alla 3 mil. Iofs kunde man ju inte åka så fort man ville men ändå..
Vi hade jättebra glid med fästet försvann rätt snabbt så vi fick lov att valla om efter ungefär halva loppet. Vid vätskekontrollerna njöt vi såklart av god blåbärssoppa och annat smask, det kunde man ju bara inte stå över!
När vi närmade oss Mora och det stod 5 km skyltarna trodde jag det var ett skämt. ?! Redan framme? Blev nästan besviken, så kul var det!
På upploppet blev det dödskamp mellan mig och Kim! Farten ökade och vi bytte spår hit och dit för att hinna före den andra haha! Mamma stoppade upp mig genom att springa ut och kasta på mig en krans, men jag tog igen avståndet och framme vid mål var vi jämsides!
Vi passerade mållinjen exakt samtidigt :D Vilken vinst!
Jag kan bara säga att detta inte var sista gången ni såg TEAM JOKI ute i spåret ;)
